2 Februari 2013

Idag stod mycket på schemat.
Jag fick efter lite omställning ändra mina planer som från början var att träna med gänget och istället förbereda mig för första intervjun tillsammans med Julia.

Dock är aldrig en utsatt tid för träff den exakta tid man ska träffas. Vi fick istället så i solen och titta på när Emelie, Erik, Michelle och Philip tränade.

Till slut kom Sheba.
Han hade lyckats hitta en kvinna som var villig att svara på lite frågor.
Kvinnans shopp låg inne på Backpacker området så det var ingen längre sträcka att gå.
Hon tog glatt emot oss och fixade fram stolar väldigt snabbt. Vi satte oss ner och tog oss igenom frågorna väldigt snabbt. Hon berättade väldigt mycekt i förväg så våra frågor försvann och istället blev det väldigt mycket lyssna, nicka och liknande.
Bli fotograferad var inget problem, hon grabbade tag om närmsta tavla och poserade snyggt i ingången till shoppen.
Efter fotograferingen gick jag och Julia glatt in i shoppen och kollade på vad hon hade för fint till salu.
Båda fastnade för dem fina pennskrinen som hängde på en spick fast i trähyllan.
dessa pennskrin kostade 18'000shilling /st.
båda drog upp varsin 20'000 lapp och lämnade över, hon började leta efter växel men vi bara titta på varandra å i kör sa vi behåll de som tack för du hjälpt oss med vårt arbete.
hon försökte insistera på att vi skulle ha tillbaka pengar men vi var två mot en - skämt å sido.
hon tackade oss så hjärtligt, bad till gud att välsigna oss, kallade oss hennes döttrar och liknande.
väldigt, väldigt gulligt och rörande.

Därefter gick vi tillbaka till dem andra inne på backpackers, men där stannade vi inte länge. Istället bad Sheba oss att hoppa in i bilen, vi skulle åka en bit bort för att göra en till intervju.
Jag kan ju erkänna att i mitt huvud var en bit bort ca 5minuter resa med bil.
det var en tur på 30minuter på en krokig och bucklig väg, rakt ut på "landet".
När vi väl var framme hoppa vi ut ur bilen, tjejen som också åkt med gick in för att prata med kvinnan som bodde i huset. Några barn kom ut och tittade på oss - kändes som om vi var isbjörnar i koppel eller något. HAHA
Efter en hel del snack på deras språk tackade vi och åkte tillbaka till Back Packers.

Kvinnan hade inte fått info om att vi skulle ställa frågor och hade hon vetat de + att vi undra om jobb och pension osv så hade hon velat förbereda sig så hon kunde visa hennes lärar-böcker. Hon hade med andra ord varit lärare och ville ge oss en klarare syn på de hela.
30 minuters resa väntade oss, dock kändes det som att det gick snabbare...

Väl på Back Packers satt vi och väntade på att lärarna, Anton, Louise och Oscar skulle komma tillbaka från deras studiebesök.
timme efter timme gick och magen kurrade något otroligt.
godiset åkte fram och slank snabbt ner i magen.
Tillslut tog Sheba oss i mini bussen och vi åkte till köpcentret som vi egentligen skulle åkt till, tillsammans. Istället mötte vi dem andra där och åt en väldigt efterlängtad lunch.
något grillat kött och pommes
HEAVEN.

Vi hadnalade på supermarket inne på köpcentret.
-Mat till morgondagens bilresa.
Efter det åkte vi tillbaka till Backpackers där det blev till att packa och ta de lugnt.

---

1 Februari 2013

Dag två i uganda började med frukost på backpackers. Det blev pannkakor med socker denna regniga morgon. När alla fått i sig sin frukost begav vi oss till ett barnhem - Sanya orphan. Detta var ugandas äldsta barnhem för barn 0-4år.
Viktoria hette kvinnan som tog emot oss när vi kom, hon berättade att barnen som var äldre än 4år skickades iväg till andra barnhem där de så småningom skulle få en lägre skolutbildning.
Efter att hon hade berättat om barnhemmet så gick vi en runda på barnhemmet.
Först fick vi se dem allra minsta bebisarna, de som inte lärt sig sitta än. De hade delat upp dem på så vis, ej sittande barn, barn som lärt sig sitta och barn som lärt sig stå/gå.
Vi lämnade dem allra minsta och begav oss till ett rum fullt med söta små barn som tittade upp på oss. Vi satte oss ner hos dem och några kröp upp i våra famnar.
Bland annat Emelie fick en liten unge i sitt knä som hon satt och sjöng lite med. Bebisen nynnade med vilket var hur gulligt som helst. 
Erik fick också en liten flicka på kroken. Hon var väldigt gullig, speciellt när hon drog i hans kinder och öron, och smällde t honom.  
Mathildas lilla flicka börja gråta hysteriskt när hon satte ner flickan på golvet å skulle gå.
Men dem två danska volontärerna fick ta hand om henne när vi begav oss vidare. Nu kom vi till ett rum fullt med barn som borsta tänderna. En flicka kom och ville upp i min famn, så klart bär man upp henne, vad skulle man annars gjort?   Vi blev ombedda att sätta ner barnen på golvet snarast. Istället fick vi sätta oss ner hos barnen och hjälpa till med att borsta deras tänder. Ingen vidare borsning om jag får sä det själv men men.
Vi lämnade alla små gulliga barn och begav oss till den lilla shoppen där jag tror att alla i gruppen köpte något litet för att sponsra barnhemmet, själv köpte jag ett pennskrin som jag nu givit min broder.

Därefter begav vi oss iväg med bussen på nya äventyr.
Nästa stopp blev ett museum. Alla kom in i buggnaden, glada och pigga, ut kom 17 trötta och hungriga människor.
(inne på museumet - en kvinnlig guid tog emot oss och började rundvandringen med oss. Hon berättade väldigt ingående för vad som fanns i varje "skåp".  så småningom blev skaran king henne allt mindre. Marcus var mer intressant så en del av oss elever följde efter honom istället. Han hittade en bakgård där det var något stort event för muslimer, där titta vi runder. Vi spelade afrikanska trummor och ja allt möjligt.)
Tillslut  var det dags att ge sig av - äntligen mat!
Vi åkte till en indisk restaurang, efter drygt en timme så stod maten klar framför oss, det blev lite rörigt med beställningarna men förhoppningsvis gick alla ut från restaurangen - mätta och belåtna.

Vi begav oss vidare till ett sjukhus i Kampala, där Erik och Philip skulle få göra sitt ena studiebesök. alla satt och väntade i väntrummet. Jag kan ju utan tvekan säga att det inte var någon trevlig vistelse, väldigt speciell lukt, en man gick förbi oss med spya i ena mungipan. You name it.
Kan med andra ord säga att jag med glädje strunta i att gå med på studiebesöket och istället begav jag mig ut i friska luften med Marcus, Ann, Fredrik, Julia, Hugo och Valter.  vi satte oss utanför sjukhusbyggnaden och spelade skitgubbe.

Efter sjukhusvistelsen begav vi oss iväg med bussen igen, vi åkte igenom ett stort universitetsområde. Det fanns stora skolbyggnader och många studerande fick vi se.
Resan hem gick snabbt och väl hemma hade vi skilda pogram. Anton, Erik, Michelle, Oscar och Philip genomförde intervjuer på Backpacker och övriga gjorde vad som behagade.

20.00 ugandisk tid körde vi vår Breathing - alla får säga vad dem tycker om dagen, om vi fått några speciella intryck osv.
Killarna var inte alls berörda av barnhemsvistelsen, det var vi tjejer däremot.
dock tror jag erik var lite berörd av den lilla flickan som satt i hans knä å smällde t honom. Detta diskutera vi sent på natten sen - alla elever då. När vi skulle lägga oss blev det krig mellan tjejerna och killarna, blogg inlägg efter blogginlägg kom upp på ugandagruppens blogg. men vi tog bort dem sedan haha

Så småningom somnade vi i allafall :)

Bilder från dagen:
( vi fick tyvärr inte fotografera på barnhemet så njut av mina fina museeumbilder )